Mina ord.
Jag är en väldigt öppen människa numera.. jag har inga problem att prata om vem jag är eller vad jag har upplevt i mitt liv, bara det att jag utelämnat många detaljer om hur mitt liv varit.
Jag antar att många har fått en bild av mig som en social och glad uttåtriktad tjej som vågar visa upp sig och inte skämms.
Vilket jag är enormt stolt över att våga göra.
För tro mig de har inet varit jag tidigare.
I många år så led jag av Panikångest sedan 2002 rättare sagt så fick jag grova ångestattacker mitt liv förändrades så enormt jag som tidigare varit en teater apa en människa som alltid ville vara i centrum synas höras oavsett om de var på gott eller ont.
En dag rasade allt..
Det var som om alla lampor släcktes och jag "dog"
Under ca 5-6 år kämpade jag mot ångesten, diagnosen Generalliserad ånges, Panikångest.
Jag försökte med all den kraft jag hade att inte visa utåt hur dåligt jag mådde, men de gick ingt vidare.. jag förlorade de flesat av de vänner jag hade för jag isolerade mig hellre än att umgås.
Mitt sociala liv var i soffan sängen eller på akuten livrädd för att leva men mera rädd för att dö.
Maten blev min enda vän och jag åt för att bota ångesten.
Jag hade glimtar från och till då jag vaknade upp ur koman.. jag träffade en kille trode livet återvänt föll igen.. denna gång blev min besatthet honom, han fick inte leva när jag inte kunde..
Många i min närhet trode att min värsta tid var över att jag mådde bra igen..
Men de var inte sanningen.. jag var trasig förrvirrad och lika full av ångest och rädsla som innan.. Panikattackerna kom mera sällan..
Jag hatade att visa mig ute eller förlja med på sociala saker.. jag avundades dem som kunde festa skratta shoppa fika gå på stan och må bra.
Jag ville ju så gärna xå bli "normal"
det enda jag kunde var att sitta hemma ta hand om hemmet laga mat baka och äta.. kilona smög sig på ännu mera.
Ju större jag blev ju mera isolerad blev jag.
För nästan 3 år sen träffade jag john..
Han trode jag var en galen sjukt rolig tjej.. vilket jag hoppas att han fortfarande ser mig som haha.
han kunde inte förstå mig när jag förklarade att i bland mådde jag dåligt..
Men jag fick aldrig nån riktigt down period med honom..
Han är den mest sociala människa jag mött.. han gav mig en chans till ett helt nytt liv, de var bara upp till mig att välja om jag ville leva de..
Och det gjorde jag.. de bästa val jag gjort sakta men säkert började jag kämpa mig med att följa med på saker.. jag föröskte så enormt mycket med att utmana mig sj göra allt de jag inte trode jag klarade av.
Gå på stan, handla i affärer osv de lättaste sakerna på denna jord enligt många.
Till slut så klarade jag av de utan att tänka..
I dag lever jag ett helt nytt liv de jag aldrig trode jag skulle klara gör jag utan att tänka på de..
Att jobba i butik.. visa upp mig på bilder, tv osv.
VISA UPP MIG I UNDERKLÄDER...
Går på stan själv åker och handlar går ut och går ensam..
För första gången lever jag ett liv jag förtjännar.. och jag älskar livet..
Och för första gången på evigheter känner jag mig stolt över mig själv, jag har lyckats med något en utmaning.. jag känner mig säkrare finare och starkare än någonsin.
Ja du kan verkligen känna dig stolt över dig själv! Svårt för oss andra att förstå hur jobbigt det måste ha varit med panikångest. Det där med att isolera sig pga vikten känner jag dock igen. Sträck på dig och var stolt!! Och ge inte all "credit" till John, det var dags för dig och han råkade bara komma förbi när du var redo för honom. Ge honom en extra kram från mig :) Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, du är himla stark och duktig!! Hoppas du kommer till Gbg nån gång så att vi kan träffas!
Kramar i massor
kan bara hålla med Lena! Så starkt gjort! att bryta igenom den ångesten på helt EGEN hand! Och se vilken skillnad det är nu, du är ju så positiv och glad att det verkligen smittar av sig bara genom att läsa din blogg! Jag är inne på din sida flera ggr om dan och kollar uppdateringar för att jag just blir så inspirerad!
KRAAAAM
Jag är så superimponerad av dig, av allt du gör nu. Det är så mycket som har hänt sedan vi lärde känna varandra för två år sedan. Bara så att du vet så är jag så glad att ha dig som vän, du inpirerar mig.
Vi får försöka få till en dejt snart med lite kaffe och skitprat.
Kram så länge !
En starkt schlagerbrud, de e va du e! O ja tänker ta dig på orden, de e party när du går i mål!
KRAM
DU verkar vara en helt fantastisk tjej med ett stort jävlar anamma. Skönt att du brytit dig ur din mörka period. Heja Sara :-)
