Valborg
Snacka om att jag är trött..
Har suttit i solen hela dagen och myst med vänner, grannar systrar och svägerskor.
Najs.
Livet flyter på sakta men säkert.. de funkar helt enkelt.
Min 30 års kris som jag kallar de börjar avta lite smått och mitt förstånd börjat åter igen komma tillbaka.. de har vatt skit tufft en period, massa jobbiga saker som kommit och gått i skallen på mig.
Ni anar inte hur stressande de är att vara arbetslös, utbildningslös, barnlös och snart 30 år haha.
Helt seriöst så har de verkligen varit skiiiit jobbigt.
Jag har i ren desperation försökt på alla sätt jag kunnat lösa mina problem på bästa sett genom att försöka ta reda på vad JAG vill med mitt liv och vad JAG ska göra av med mitt liv.
Jag tror att detta drabbar rätt många men fy fan så jobbigt de är när man hamnar i denna svacka, framför allt i vilja ha barn svackan..
Många kanske tänker nu, men det är väll bara att skaffa.. hmmm tyvärr inte för mig.
Därför har jag gått igenom en massa saker tillsammans med läkare och mig sj och en massa kissprover på stickor..
Usch säger jag bara så stressande de vatt.
Och usch säger jag bara att vara så pass ärlig..
Men på samma sätt är det skönt att skriva av sig om de.
Nu är de i alla fall ett break i barnplanerna igen.. jag känner att jag kan inte både vilja utbilda mig gå ner i vikt skaffa barn och gifta mig, få ett jobb och allt på en o samma gång men på olika dagar..
Jag måste pausa mig sj nu och ta en sak i taget.
Stressen jag fick efter att ha blivit arbetslös har varit så förbannat asjobbig de är som om jag vill kompencera den tomhet med saker som jag verklien vill fast tidpunkten är fel.
Jag har inte ens besökt Xtravaganza på evigheter för jag har inte haft tid att tänka på de.. och ju mera tid som går ju svårare är det att ta tag i de.
Jag har oxå sån enorm känsla av misslyckande i viktnedgången.. ofta håller jag en glad och posetiv fasad i bloggen för vem vill läsa om nån som är totalt splittard i skallen därför så har de inte blivit att jag skrivit så ofta..
Men nu ska jag försöka ta vikten som prio 1 igen.. tänka i långsiktigt och försöka att lära mig av misstagen och försöka se famåt.
Allt de där andra får komma vartefter.
När det kommer till Jobb mm.. så kan jag bara hoppas på att någon nappar på en briljant person som mig haha.
Men det får komma när det kommer jag är ju inte den enda i denna arbetslösa sits som svergie befinner sig i just nu.
Men men..
Nu har jag skrivit av mig lite av de som legat som en tyngd över mitt bröst och stressat upp mig och gjort mig lam.
Kram på er denna Valborg och njut av vår vädret.
Jag kommer börja om från Noll nu.. kanske ändra bloggen lite jag har lite nya planer..
Vännen då!
För det första har du långt kvar till 30!
Men du kan tro att jag är nära nu... Smal ska jag bli till dess oxå, lite stressigt... Japp för sen måste jag hinna fixa nya tuttar oxå... ;) skämtar lite
Men det där med barnlöshet ska du veta att du inte är ensam om och jag vet absolut att det INTE BARA ÄR ATT SKAFFA!! Vi har fått käpa hårt för att få våra prinsessor.
Jag har ett gäng vänner som sitter i samma båt som du o oxå försöker! Det kommer en dag då du får se ett fint plus oxå!
Håller tummarna för dej!
Kämpa med vikten du, det får dej kanske på lute andra tankar ett tag!
Stor stor kram!!!
Största besvikelsen infinner sig när man inser att inget kommer gratis här i livet. Och självklart kommer du att bli mamma en dag, en alldeles underbar sådan också. Men du måste bli färdig själv först. Ett barn löser inte dina problem.
Det där med barnlöshet är inget jag har varit med om själv, då jag aldrig velat ha barn, men jag har en nära vän som kämpade i många år. Efter 3 missfall blev det IVF-befruktning. Andra gången funkade det och de fick en son. Sedan blev de gravida på det gamla vanliga sättet och har nu en dotter också. De kämpade nog i 5 år innan IVF. Så jag vet på nära håll hur jobbigt det kan vara. Ge inte upp! Försök att lägga fokus på något annat ett tag, t.ex. vikten som du skriver. Vi andra finns här för dig när du vill skriva av dej, det är ju det bloggen är till för. Jag misslyckades också grovt när jag gick på halvfart, men har nu tagit nya tag. Jag ger mig inte, men inser att detta inte är sista gången jag pulvrar. Det kommer inte att vara en dans på rosor när jag börjar äta igen. Man får helt enkelt sätta en gräns på ett visst antal kg, och går man över det så är det bara att pulvra igen. En vacker dag kanske man lär sig hur man skall äta för att slippa pulvra. Upp till kamp emot pösmagar och feta lår!! Kramar
Hej vännen!
Bara att kämpa på vännen! Jag blir snart 31 och har överlevt galant, man kan nästan säga att jag började mitt nya, bättre liv efter 30 ler
Klart du ska klaga i bloggen, livet går inte som på räls hela tiden och det är bara mänskligt. Klart vi vill veta hur du mår även när du mår dåligt.
Min bror och hans tjej har kämpat för att få barn i mer än 7 år nu. Efter 5 år blev gravida genom IVF och jätteglada för det men det slutade tyvärr i missfall i v 6. Som en sista utväg hörde brorsans svärmor om akupunktur för ofrivilligt barnlösa och efter första försöket fungerade det och nu är de inne på v 14 i graviditeten. Ett tips när du nu vill försöka bli gravid igen.
Jag måste tyvärr säga att Lena och jag är nog lite oense om pulvringen och livet därefter. Jag ser inte pulvringen som alternativ för att klara av att hålla vikten efteråt. Jag tror på att man måste bestämma sig en gång för alla och sedan hålla det. Jag försöker hålla koll på vikten och väger mig kanske 2 ggr i månaden iaf nu första året så jag inte halkar tillbaka till de gamla vanorna. Alternativet för mig är att nöta och nöta in de nya vanorna skulle jag någon gång halka tillbaka ja då får jag kämpa på något annat sätt, att pulvra är alldeles för enkelt för mig att gå tillbaka till och känna som en livlina, en livlina som jag egentligen inte vill ha, för jag vill inte gå upp i vikt igen. Jag äter godis jag
äter skräpmat men i begränsad mängd och på förutbestämda tillfällen. Är jag sugen på godis en onsdag ja då får jag vackert vänta till på lördag, det är inte hela världen :-) jag känner dock att börjar jag tillåta mig själv att bryta detta och ta en godis på t ex fredag ja då är det lättare och lättare att tänja på gränserna ännu mera.
Hoppas du inte känner att jag predikar för dig nu, du gör ju självklart som du själv känner för det, ville bara dela med mig om hur jag känner för det.
Kram på dig!
